Men sluta klaga och gör något åt saken då. Berätta för de hur du mår och vad du gör. Du kommer aldrig bli frisk om du håller på sådär. Skriv inte det här på bloggen, det kommer ändå inte att hjälpa dig. SÄG DET TILL DE!!!

Hur tror du att du får andra att må som är lite större än dig och du sitter och skriver att du har feta lår? Vad är snyggt enligt dig dÅ? Pinnsmala lår? Bara skelett och hud och inte ett enda gram fett? Är det så du vill ha det? Det är inget liv att leva. Du kommer inte att komma någonstans om du blir smalare. Din kropp kommer inte att orka. Du måste ju berätta för de vad du håller på med och hur du känner. Annars är möten helt onödiga att gå på. Då kan du lika gärna vara hemma och inte bli alls bättre.

SKÄRP DIG NU FÖR FAN!

Jag tror inte du förstår vad jag går igenom. Du förstår nog inte hur otroligt svårt och jobbigt jag har det. Det här är ingen lätt sjukdom. Den är hemsk. Hur tror du att det känns att ständigt känna sig sämst, värdelösast, fulast och tjockast i världen? Hur tror du att det känns att ha ha ständig ångest och alltid må dåligt? Hur tror du det känns att inte känna sig värd att leva?

Du vet inte hur gärna jag skulle vilja berätta för mina behandlare hur jag egentligen mår! Om jag kunde skulle jag verkligen göra det! Men du vet inte alls hur min situation ser ut. Du vet inte hur jag känner och tänker. Du känner inte mig. Jag är väldigt feg. Jag har aldrig vågat prata så mycket med människor jag inte känner så bra. Det känns inte heller så roligt att berätta sanningen när jag redan ljugit om allting och fått massor av beröm för det jag har sagt. Det känns inte bra att då komma och säga att jag har ljugit för dom.

Jag vill inte göra andra ledsna! Absolut inte! Men jag tycker att mina lår är fetast i världen. Enligt mig finns det ingen som har fetare lår än mig! Jag kan inte se hur mina lår egentligen ser ut! Enligt mig är mina lår två stora fettklumpar! Hur roligt tror du det känns för mig?

Jag klagar inte. Jag har inte skapat en blogg för att klaga. Jag har skapat den för att kunna få ut mina tankar och känslor. Tankar och känslor som annars skulle vara instängda i mitt huvud. Tillslut blir det överfullt. Det svämmar över! Det finns olika sätt för känslorna att komma ut. Man kan skrika, gråta, skära sig, prata om det, skriva om det, eller i värsta fall ta livet av sig. Jag har tänkt ta livet av mig ett antal gånger. Jag har legat vaken om nätterna och gråtit tills tårarna tagit slut. Det är inte roligt eller lätt att ha tusen miljoner tankar och känslor instända i sitt huvud! Man mår verkligen dåligt av det! Men jag har hittat ett annat altenativ en självmord för att lätta på känslorna. För mig funkar det verkligen att skriva av mig mina tankar och känslor här på bloggen. Jag mår bättre av det!

Om du inte vill veta vad jag känner och tänker, då behöver du ju inte läsa min blogg? Så enkelt är det. För här skriver jag om MINA tankar och MINA känslor. För det får mig faktiskt att må brättre.